Jenny med cancer.
Har inte snackat om Jenny på skit länge, har väl inte orkat.
Min mamma säger att jag behöver snacka om det, för att jag ska bli van och för att det är bra att prata om problemet. Men jag förstår fortfarande inte varför just hon drabbades, ärligt talat.
Hon är 25 år, nyförlovad och skulle skaffa barn.
Men nu har hennes låga släckts när det gäller en framtid med "eget " barn.
Jag trodde iallafall att man kunde få barn även om man hade/haft livmoderhalscancer, men nej.
Jag ber till gud att han inte tar henne ifrån oss, han har tagit Peter så nu får det väl ändå räcka?
Cancern kunde väl ändå drabba någon annan, okej det där lät knäppt.
Jag önskar självklart ingen annan olycka, men alltså det är tungt att veta att läkaren inte ger henne 100 % chans att överleva.
Men med Jennys fantastiska posetiva syn på allt detta hoppas vi alla att det ska rädda henne.
Hon är stark, hon kommer inte ge upp det första hon gör.
Men det är självklart jobbigt det här, och dum som jag är pratar jag inte om detta med någon.
Det känns onödigt eftersom det inte finns någon som förstår, ingen har varit med om detta,
och det här är andra gången för mig och familjen.
Aja, nu har jag skrivit av mig.
Kramar /Angelica.
